Så Kapitel 1: När allt började

Det började redan första dagen på sommarlovet. Jag kom just ut ur affären när jag såg honom. Han hade den där svart tröjan jag älskade så mycket på sig. Jag kände hur mina kinder började bli rosa och sedan röd. Saken blev inte bättre av att pappa sa ” Hej är inte det där killen du är kär i?”. Om det kunnat gå, hade jag blivit ännu rödare då. Men nu var jag redan så röd jag kunde bli. Min pappa heter Olof, och är polis här i stan. Hans senaste fall var för två veckor sedan. Då var det pappas gamla vän Markus som dött. Den som blev förklarad skyldig var en kvinna vid namn Maja. Hon var helt sjuk i huvudet. Hon sa att hon var vampyr och inte kunde motstå. Jaja, det var veckor sen. Nu stod jag här och i smyg tittade på Lukas. Han var inte den snyggaste killen, men kanske det näst snyggaste. Jag var så inne i mina fantasier att jag knappt märkte när pappa knacka mig på axeln.

– Det är dags att gå nu, vännen.                                    

– Visst pappa, svarade jag. När vi gick kunde jag inte tänka på något annat än Luckas. Hans leende, hans ögon och hans vackra mörka hår. När vi kom hem kollade jag om vi hade några obesvarade samtal. Mest av vana, än av något annat. Jag tryckte på knappen och gick för att ta av mig skorna. Då hörde jag ur högtalaren ” Hej, det här är Lukas. Jag undrar om Alice kan ringa upp mig? Efter som att ni inte verkar vara hemma... Kram Lukas”. Jag kunde inte tro det. Hade han verkligen sagt mitt namn? Så han hade inte ringt fel eller något? Tusan också, han hade ringt hit och jag hade inte varit här! Åh, ibland önskade jag att det här kunde vara som i en film, med lyckligt slut. Men det är det förstås inte. Det här är verkligheten. Mina fantasier avbröts igen, fast nu av en annan anledning. Telefonen ringde. Jag tittade inte på displayen för att se vem det var, utan bara lyfte luren mot örat.

-Hej det är Alice,sa jag.

-Hej, det är Lukas. Jag undrar om du gör nåt… Imorgon blir det efter som det är så sent nu? Det tog en stund innan jag bara kunde smälta att han pratade med mig. Det blev inte bättre av att han frågade om vi kunde göra nåt. Men när jag väl skulle svara…

-JA!! Skrek jag rakt i hanns öra. Fasiken,varför måste jag alltid göra bort mig när det väl gäller?

-Va? Nu måste jag bara komma på en snabb,bra ursäkt.

-Förlåt, jag pratade med pappa… Men gärna. Var ska vi möttas? Hoppas det funkade!

-Jag vet inte. Kanske på bion? Jag har nämligen hört att det ska spela en bra film då.

-Super, Var allt jag fick ut ur mig.

-Bra. Den börjar klockan tre, så ses vi halv där hinner vi köpa godis. Gud, vad bra allt blev. Undra om han hade planerat allt.

-Ah,just det. Hur mycket pengar måste jag ta med mig? Hoppas bara inte för mycket,jag har bara trehundra.

-Men lägg av, jag betalar ju, sa han lättsamt.

-Åh. Jag var i chock-tillstånd.

-Så det blir bra? Frågade han. Han hade försökt att dölja sin iver, men jag hörde den ändå. Det gjorde mig lite lycklig faktiskt. Att han också var lite upphetsad.

– Ja, det är klart. Varför skulle det inte? Svara jag som om att det var självklart.

– Jag vet inte, men vi ses i morgon? Frågade han igen som om jag skulle kunna säga nej.

– Ja, det gör vi, sa jag glatt.

– Bra. Jag måste lägga på nu, men vi ses då. Han hade fortfarande den där ivriga rösten som gjorde mig lycklig inombords.

– Ja kram, sa jag som om det var en tjej kompis.

– Kram. Det märktes att han inte var beredd på min lättsamhet. Men jag var nöjd med mig ändå. Och om jag inte var det, vad skulle jag göra åt det? Precis. Inget. Nu skulle jag bara väna på att klockan närma sig halv tre imorgon.ÅH Jag hade precis ett sådant lyckorus som bara tjejer på TV får.  Nästa morgon vakna jag långsamt och när jag märkte att jag slarvat bort klockan, stanna jag i kvar i sängen. När jag väl kravlat mig upp ur den varma och sköna sängen slängde jag en snabb blick på klockan. Tio i ett? Nej, det kunde vara sant. Om två timmar skulle jag möta Lukas! Jag slängde i mig lite frukost och sprang in till badrummet. Jag tog en snabb dusch, innan jag började välja kläder. Ett par snygga, tajta jeans och min favorit tröja fick räcka. Jag lockade håret lite snyggt innan jag fixa volymen. En titt på klockan, sa att jag kunde ta på lite smink. En kvart senare stod jag i hallen och tog på mig min jacka. Jag låste dörren, och sprang ner för trapphuset.  Det var inte långt till bion det visste jag. Fast ändå kunde jag inte sluta springa. När jag kom fram stod han till min stora förvånelse redan där. Jag fixa till håret lite innan jag gick fram.

– Hej! sa jag och han vände sig om.

-Hej, jag trodde du skulle komma därifrån, sa han och peka bakom sig.

– Nej, jag bor på den här sidan av stan, svarade jag.

– Okej, ska vi gå in? Frågade han.

– Gärna, sa jag med glädje i rösten som han måste ha hört. När vi stod vid biljettkassan frågade jag.

– Vilken film är det vi ska se?

– En skräckis, sa han kort. Han hade planerat. Det var ingen tvekan om det. Varför skulle han annars se en skräckis, och bjuda mig på hela kalset? När han hade fått biljetterna gick han mot salongen.

– Ska vi inte köpa godis? Frågade jag när jag av(inte med mening) hade stannat. Han stanna med och såg på mig med misstro i ögonen. Sedan sa han.

– Vad tror du om mig i egentligen? Jag har ju redan köp. Sa han och tittade menade på sin väska. Jag hade inte lagt märke vid det tidigare, men han hade en svart killig väska på ryggen.

– Åh. Var allt jag fick ur mig. När vi kom in i salongen märkte jag att vi inte var det ända paret här. Det var bara par. Alla här hade en pojkvän som dragit med dem på dejt. Men inte jag. Jag hade en vän. Visst, han var mer i mina ögon, men i ett förhållande måste det vara från båda håll. Så mycket visste jag.  Han tittade på mig i ett ögonblick, men vände snabbt bort blicken. Vi satt tydligen längst bak.  Och jag tror inte det var en tillfällighet… När vi kommit upp till våra platser, började ljuset släckas. Filmen skulle snart börja. När filmen startade märkte jag att den var svart vit. Den här bio besöket kommer nog att vara förgäves, tänkte jag. Men bara några minuter efter det kände jag en varm och nervös hand i min. Jag tittade i smyg på den och såg att Lukas hade tagit den i sin. Det kanske inte blir så illa som jag trott, mumlade jag för mig själv. Vi hade kommit in i halva filmen nu och Lukas hade tagit ett fastare grepp om min hand. Det var då jag fick för mig något riktigt dumt. Jag lutade mig sakta, men säkert mot honom.  När jag skulle precis till att lägga mitt huvud mot hans axel, vände hans sig om. Han såg djupt in i mina ögon ett kort ögonblick innan han lutade sig mot mig. Jag vet inte vad jag tänkte då, om jag ens tänkte. Jag böjde mig mot honom ännu mer och kysste hans mjuka läppar. Han verkade till min förvåning inte förvånad. Han besvara kyssen men avslutade den efter alldeles för fort, i mina ögon. Han vände sig sedan bort mot filmen, med ett nöjt leende på sina läppar. Filmen var slut strax där på och vi reste oss upp först av alla. Alla andra satt kvar och gosade i finare ord. När vi kom ut ur salongen var vi båda tysta, trodligdvis efter kyssen. Jag bestämde mig för att det var hans tur och bryta tystnaden. Och han verkade fatta vinken, i alla fall var det han som började prata.

, vad tyckte du om filmen? Frågade han.

– Kanske inte min typ men den var okej. Du då? Svara jag. Lite för nervöst  för att vara jag.

– Jag älskade den, men det är ju min favorit så… Han verkade mer osäker nu än innan. Och det gjorde mig nervös. Han kanske inte ville att jag skulle kyssa honom? Men gjorde det för att vara snäll? Jag tyckte att det var bäst att utnyttja tillfället.

– Du ,sa jag som en början, har du flickvän? Jag ville inte vara oartig men om jag skulle göra vad jag tänkte göra så måste jag veta.

– Nej det har jag inte. Hur så? Han verkade uppriktigt sagt förvånad.

– För om du hade, skulle jag inte kunna göra så här! Sa jag och slog armarna runt honom. Jag kysste honom igen och den här gången var han fullt med på det. Det var till och med jag som fick avsluta för att hämta andan. Sedan gick vi därifrån, hand i hand som en lycklig kärleks par…<3

sötizar. ajg är ledsen att jag hela tiden sviker er =(. men jag går egenom en tuff peroiod,efter som att jag har en sån stark villja får jag ofta problem.som nu. jag bråkade med pappa för en o halv minut sen.och för?jo,jag vägrade vakta min minsta lillasyster. sist jag bråkade med mamma var i går kväll.jag bråkar med mina päron,typ 10000 gånger i veckan. mitt rum ser ut som en sopptip o jag har massor att göra.fast jag bara SKITER i det. jag har bara inte ork,elr vilja. så är livet,och tänker inte bli den som ändrar på det. åh,jag har bara lust att skrika!! FANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFAN!!!!!!!! så nu känns det lite bättre=) men som ni fattar har jag vissa problem;). men jag säger som alla andra:jag överlever,väl. jag vill bara säga att jag älskar er.snälla skriv en komentar om ni gillar mig med... skulle behöva veta det just nu.men,men nu till något mycket häftigare. jag har gjort ett expriment, för att se om en ice-cool kan bli en av dom populäraste. och vet ni vad? det gick! jag blev popis,lite iaf... det tog ett tag men det går.det är bevisat. jag ska skriva ett helt inlägg om det. Plus att jag ska lägga upp en berättelse. så länge...

PÖZZ o GOZ<3<3 Ida Cullen<33